Vet du att i Sverige får man inte vara stolt, man får inte vara nöjd med något man gjort eller vem man är. Man får helt enkelt inte känna sig duktig.
Jag har lärt mig det sista året att man måste ta vara på det man har, det man älskar och det man vill göra. Man kan inte lämna något åt slumpen, du kan inte tro att du har hela livet på dig för det kan vara försent i morgon.
Förra hösten höll en familjemedlem på och dö. Att få möta döden på detta viset är det värsta jag någonsin varit med om. Men döden vann inte denna gång och det är jag så otroligt otroligt tacksam över. Det hade varit alldeles för tidigt.
När sådant här händer så tror jag att man vaknar upp, man inser att man inte ska lägga energi på energi tjuvar. Man lägger energin på dem man vill ha i sitt liv, som alltid finns där och som alltid ställer upp. Jag har detta året insett vilka som faktiskt finns där och som jag vill ha i mitt liv.
Varje dag jag vaknar så tänker jag att, denna dag ska bli bättre än gårdagen. Jag vill att varje dag ska kunna bli bättre än den föregående. Att vakna glad och positiv att se möjligheterna i livet.
Om jag tänker på detta inom hästvärlden så är det väldigt tydligt. Det är hemskt att jag kan skriva här på bloggen att jag är nöjd med min häst efter dagens ridpass. Att jag tycker om honom och han är fin. Han kommer aldrig bli världsbäst, men det vet jag ju redan. Men han kommer räcka länge för mig och den dagen han inte gör det så kommer jag antagligen ta beslutet att sälja honom, för att hitta en ny kompanjon. Men som sagt han är fyra år och riden sammanlagt kanske 12 månader i sitt liv. Vi kommer ha mycket roligt tillsammans både på träning och tävling.
Men det finns vissa personer som inte tycker att man ska vara glad, man ska inte vara nöjd och man får ju absolut inte berätta om detta i sådana fall. Och att skriva det, ja då börjar vi snacka om att man skryter alltså.
Varför är det så?
Vissa människor kan inte se andra lyckas, det gör ont i dem att veta att den människan lyckas med något som dem själva inte kommer göra. I stället då för att se upp till denna person och inspireras till max, är det bättre att snacka skit och trycka ner personen. Dom kommer inte se en enda positiv grej med denna person utan allt kommer bara vara dåligt. Självklart skulle denna aldrig våga säga detta till personen i fråga men det är inga problem att prata skit om denna till resten av omvärlden.
Vissa som då blir påhoppade kommer ta åt sig, för det gör folk. Vi är väldigt lätt påverkade av vad andra tycker och tänker. Och vissa kommer bara känna sig sjukt dåliga och börja tänka på om man verkligen ska fortsätta. Alla tycker ju ändå jag är så dålig. Men här måste du ändra dina tankar, om du inte tror själv att du ska lyckas vem kommer göra det då?
Här måste du vända det negativa, för egentligen är dessa ord från någon som antagligen tycker det är jobbigt att du är bättre än denna. Och istället för att säga vad fin din häst ser ut, kommer denne att pröva trycka ner dig. Låt inte personen göra detta, ta dig i kragen och visa vart skåpet ska stå.
Du kan lyckas om du tror på dig själv, jag säger inte att det kommer vara lätt men DU kan om DU vill!
Jag har själv lite svårt att förstå hur tankebanorna går i dessa personers huvuden. Jag förstår inte varför man måste trycka ner andra, du kommer inte bli bättre på att rida för det. Det visar bara vilket dåligt självförtroende du egentligen har. Du är så ”tuff” på ytan men skör på insidan. Ungefär som en såpbubbla, du ser stark ut men om någon nuddar dig så går du sönder. Jag kan ju tycka lite synd om sådana här personer. Dom brukar oftast veta och kunna allt och lite till. Och att ta hjälp av någon, det finns inte på kartan för denna person är ju redan full lärd. Det blir man dock aldrig, om man så precis har lärt sig att rida lätt eller tävlar OS.
Jag själv är raka motsatsen av detta. Jag älskar att se andra lyckas och utvecklas. Att se hur det lyser av lycka i någon annans ögon, det är faktiskt uppladdning av energi. Jag blir så sjukt nervös när andra tävlar, just för att jag vill att dem ska lyckas att det ska gå bra.
Att se den skadade hästen som nästan inte var ridbar förut pga av lite felridning, vara på väg tillbaka och se hur glad dess ryttare är. Ja det gör mig rent utsagt gråtfärdig, av glädje. Det är väl antagligen inte så många som gråter av glädje när det går bra för andra, men det gör jag. Men att visa att man bryr sig är så otroligt viktigt, och det är något som ger mig så mycket.
Jag tänker inte fan vad dålig jag är, kommer aldrig kunna rida så. Jag tänker att en dag ska jag också bli sådär duktig. Jag kollar och inspireras av hur denna duktiga ryttaren rider, hur den ger signaler och vad den gör i olika tillfällen. Jag analyserar hela ridningen med andra ord. Jag tar sen med mig det som jag tycker funkar för mig och bildar så klart min egna ridstil. För alla ryttare har olika ridstil och olika sätt att komma dit på. Framför allt vågar jag slänga hur mig jävlar vad fin din häst ser, ut eller oj vad fin din häst har blivit. Eller där ser h*n jätte fin ut!
Det är så tråkigt att man inte får vara nöjd med sig själv eller sin häst, att det är så många som ska ha sådana åsikter om allt.
Jag är expert på att ta med mig allt det bra från ridpassen och alltid avsluta och vara nöjd. Det som gick mindre bra analyserar jag ut i detalj och funderar på vad jag kunde gjort bättre och ändrat på det till nästa gång. Men jag går in 9/10 alla ridpass och är nöjd med min häst. Sen kanske jag inte är lika nöjd med mig själv, men jag är nöjd med hästens insats och ändrar mig själv lite för varje gång jag sitter upp för att utvecklas. Även sådant som kanske är strunt saker för andra, sådant är jag nöjd med. Att jag kan sitta upp själv på Dono även om det tar 5 minuter, att det går att byta spö hand utan att behöva göra halt. Sådana små grejer är jag glad över, varje steg i rätt riktning. Jag tänker ibland att det är jobbigt att Dono är så känslig, men i samma sekund jag tänker detta lyckas jag vända det till något positivt. Att man behöver faktiskt en häst med lite nerv i om man vill komma någonstans. Jag köpte ju denna hästen för att jag vill ut på dressyrbanan och klättra i klasserna. Skulle jag hållit mig till Lc, kunde jag lika gärna ha köpt en skogsmulle.
Måste också till lägga att jag är glad över sammanhållningen vi har i stallet på Granvik. Där stöttar och peppar vi alltid varandra. Och hjälper varandra med allt vad det nu än kan vara, inget skitprat bakom ryggen. Ett riktigt härligt gäng och det är kul att vi alla funkar så bra tillsammans. Det är nog inte många stall som det är på detta viset i.
Men nog om det, våga vara nöjd över dig och det du gör. Det är då du lyckas! Det kommer inte vara en spikrak väg dit, men om du tror att du kan så kan du. Det gäller bara att vara envis och att aldrig sluta kämpa.
Detta brukar jag ha i huvudet, från dressyr drottningen Kyra Kyrklund.
”Se din ridning som en verktygslåda där du kan fylla på med nya verktyg. Om man har en skruv och en hammare så kan man banka in skruven med hammaren, men det blir aldrig lika bra som om man använde en skruvmejsel. Men släng inte bort hammaren. Själv kommer jag ofta på saker som jag glömt bort ett tag och får användning för igen.
En bra ryttare lever på ett litet antal bra steg och bygger vidare på dem. Hon glömmer de dåliga sakerna. Oerfarna ryttare tänker mest på det som inte är bra.
Det finns många vägar upp på berget, men utsikten är densamma från toppen.
Belöna hästen omedelbart. Den har kortare minne än en hund, bara tre sekunder.
En häst fungerar bara optimalt i 45 minuter.
Arbeta aldrig en häst tills den tröttnar, särkilt inte en ung häst.
Gör en sak i taget när du tränar hemma, piruett en dag och travarbete en annan dag, då att du har tid att göra varje sak med kvalitet.
Relationen mellan häst och ryttare är lite som ett äktenskap. Du måste hitta hästar du kan arbeta med.
Var alltid ärlig, Du kan inte ljuga för din häst, tränare eller domare i dressyr. Om du bara kan göra något en av tio gånger hemma, så vet du att du måste ha tur på tävlingen- och vi har inte alltid tur.
• Varje gång ryttaren använder en hand eller en skänkel måste hästen reagera. Även ett dåligt svar är bättre än inget svar alls.
• Håll bra saker bra och tjata inte om dåliga saker, men bortse inte från dem heller.
• Med vissa hästar är jag lika glad för en 6:a som jag skulle vara för en 10:a på en annan häst. Fortsätt med en stark 6:a tills domarna börjar ge en liten 7:a istället för att försöka övermanna hästen så att du i slutändan får en 4:a.
• När du har haft en bra ritt ska du se till att skriva ner några anteckningar om hur det kändes. (därför jag bloggar)
• Om du alltid gör vad du alltid gjort, får du alltid det du alltid har. Om du inte är nöjd med vad du får, måste du ändra vad du gör.”
// Kyra Kyrklund
Isabelle Stolt 